Depression - en folksjukdom                         
Nedstämdhet, ångest och sömnstörningar är vanliga symtom vid depression. Var fjärde man och varannan kvinna drabbas någon gång i livet av en djup depression.

Depressioner tillhör vår tids folksjukdomar och medför ett stort lidande för den som drabbas. Utan behandling kan förloppet bli långvarigt. Det är inte heller ovanligt med återkommande depressionsperioder. Trots att depressioner kan bli både djupa och långvariga, är behandlingsmöjligheterna goda. Det finns både psykoterapeutiska metoder (kognitiv terapi/KBT)  och läkemedel som har bra effekt vid depressionstillstånd.

Symtom
Det mest typiska symtomet vid depression är nedstämdhet. Sinnesstämningen är sänkt och den drabbade ter sig sorgsen eller ledsen. Man har lätt för att gråta och ser allt i svart. Den sänkta sinnesstämningen sitter i under lång tid och påverkas inte speciellt mycket av roliga eller positiva händelser. Det är omöjligt att bli glad. Nedstämdheten är både djupare och längre än vanlig vardagsdeppighet.

Ett annat vanligt symtom är sömnstörningar. Det kan vara svårt att somna eller också vaknar man mitt i natten eller ovanligt tidigt på morgonen. Sömnsvårigheter är ofta en vanlig orsak till att man söker hjälp.

Ångest och oroskänslor är också vanliga symtom i samband med depression. Ibland är ångesten så dominerande att man söker hjälp pga detta och inte pga nedstämdheten. Irritabilitet och vredesutbrott kan vara andra tecken på depression som lätt misstolkas och kanske döljer de övriga symtomen.

Koncentrationssvårigheter, som ofta yttrar sig som svårigheter att läsa eller se på TV ingår ofta i symtombilden. Ibland upplevs detta som att minnet fungerar dåligt. Man kommer inte i håg vad man läst eller tänkt att göra. Hos äldre personer misstolkas detta ofta som tecken på demens. Det är därför viktigt att man utreder minnesstörningar noga hos äldre då minnessvårigheterna vid depression går över när depressionen blir rätt behandlad.

Kroppsliga symtom som aptitlöshet, förstoppning och muntorrhet förekommer ofta tillsammans med de psykiska symtomen på depression. Värk, sveda och smärtor av olika slag kan också vara tecken på en bakomliggande depression, särskilt hos äldre människor. Depressionen påverkar hela människan, både kropp och själ. Den sexuella lusten och förmågan minskar eller upphör. Livsglädjen och vitaliteten försvinner. Ibland tar det sig uttryck i form av förlångsammade rörelser och ansiktsuttrycket kan bli stelt och livlöst. Den deprimerade orkar till slut inte föra ett vanligt samtal och kan t o m få svårt att svara på frågor.

Skuldkänslor och nattsvarta tankar färgar tillvaron och livet kan kännas meningslöst. Dödsönskningar och självmordstankar kan förekomma, säskilt vid djupa depressioner. Självmord kan ses som den enda och bästa utvägen.

Man brukar inom medicinen säga att rätt diagnos är en förutsättning för en effektiv och riktig behandling av sjukdomen. Detta gäller inte minst vid psykiatriska sjukdomstillstånd och störningar, där man numera har ett flertal olika effektiva och beprövade behandlingsformer att tillgå, alltifrån samtalsterapi till medicinsk behandling.

Den medicinska diagnosen depression ställer man när flera av de tidigare beskrivna depressionssymtomen förekommer samtidigt och har en viss svårighetsgrad och varaktighet.

Man har genom åren försökt sammanställa särskilda diagnoskriterier för att på ett enhetligt sätt beskriva vad som krävs för att diagnostisera depressionssjukdomen. Detta är särskilt viktigt i samband med forskning om olika behandlingsmetoders effektivitet. De kriterier som nu gäller finns beskrivna i den amerikanska diagnosmanualen DSM-IV och i den internationella diagnosmanualen ICD-10.

Diagnostiken har tidigare skiljt sig åt mellan olika länder, beroende på olika psykiatrisk traditioner och synsätt. Under senare år har man enats allt mer och skillnaden mellan de båda diagnosmanualerna är därför inte så stor.

I det medicinska vardagsarbetet använder man inte alltid diagnosmanualernas noggranna sätt att ställa diagnos. Det är som regel inte heller nödvändigt i de fall där depressionssymtomen är tydliga. I mer oklara fall kan dock diagnosmanualerna vara till god hjälp för att klargöra om det rör sig om en depression eller inte.

Man använder vanligen begreppet egentlig depression för att beteckna depression i medicinsk mening. I DSM-IV beskriver man kriterierna för en egentlig depressionsperiod på följande sätt:

 
• A Minst fem av följande symtom har förekommit under samma tvåveckorsperiod. Detta har inneburit en förändring av personens tillstånd. Minst ett av symtomen (1) nedstämdhet eller (2) minskat intresse eller glädje, måste föreligga.
  
  1. Nedstämdhet under större delen av dagen.
  2. Klart minskat intresse/glädje.
  3. Betydande viktnedgång.
  4. Sömnstörning (sover för lite eller för mycket).
  5. Psykomotorisk agitation eller hämning.
  6. Svaghetskänsla eller brist på energi.
  7. Känslor av värdelöshet eller överdrivna eller obefogade skuldkänslor.
  8. Minskad tanke- eller koncentrationsförmåga.
  9. Återkommande tankar på döden, självmordstankar eller självmordsförsök/planer.

  
  

• B. Uppfyller inte kriterierna för blandepisod mani/depression.
• C. Symtomen orsakar signifikant lidande eller försämrad funktion.
• D. Symtomen beror inte på direkta effekter av droger, mediciner eller kroppslig sjukdom.
• E. Symtomen förklaras inte bättre med sorgreaktion, dvs depressionssymtomen har varat mer än två månader efter en närståendes bortgång eller karaktäriseras av påtaglig funktionsförsämring, sjuklig upptagenhet av känslor av värdelöshet, självmordstankar, psykotiska symtom eller psykomotorisk hämning.

Som vi ser av beskrivningen skiljer man på den medicinska diagnosen depression och andra psykiska reaktioner och problem som i sig ger upphov till nedstämdhet. Detta är viktigt, så att man inte omvandlar problem och svårigheter som tillhör livet, till medicinska problem och sjukdomar.

Självmord och självmordsrisk
Under 2001 begick 1546 personer i Sverige självmord. Det är fler än som dör i trafiken. Självmord förekommer dubbelt så ofta bland män som hos kvinnor. Under perioden 1980-2000 har antalet självmord i Sverige minskat men under 2001 ökade åter antalet självmord. Ökningen finns fr a i åldergruppen 45-64 år. 

Självmord och depression
Det är vanligt att den som är deprimerad känner att livet är tungt och kanske meningslöst. Depressionen färgar den drabbades alla tankar och upplevelser. Man ser bara det svarta i tillvaron och kan inte glädjas åt positiva händelser och upplevelser. Det är inte konstigt att självmordstankar är vanliga bland de som drabbas av depression. Depressionen ger en sjuklig förändring av upplevelsen av livet och det är just därför som vi bör se svåra depressioner som sjukdomar och inte enbart som psykiska problem av allmänmänsklig art.

Dödligheten vid obehandlad depression är mycket stor. Även hos de som fått behandling för depression finns det en stor överdödlighet. Det beror ofta på att man vid återfall inte sökt hjälp i tid. Vid långa uppföljningar av patienter som behandlats för depression finner man att c:a 15% så småningom tar livet av sig. Därför är det viktigt att man är uppmärksam på återfall och söker hjälp i tid.

Bedömning av självmordsrisk
Det fullbordade självmordet kommer sällan plötsligt. Ofta har det föregåtts av en längre tids funderande och planerande. Många har sökt hjälp för sina problem eller gett signaler till anhöriga, utan att någon har förstått allvaret. Inom vården har man kanske inte uppmärksammat depressionens djup och därför inte heller frågat om livsleda och självmordstankar. De anhöriga har kanske inte vågat fråga om självmordstankar av rädsla för att "väcka den björn som sover". Eller också har man inte tagit pratet om självmord på allvar, då man trott att den som talar om det inte gör det.

Tankar på självmord måste man alltid ta på största allvar. För att få en uppfattning om risken för att någon ska begå självmord gör man inom vården en s k självmordsriskbedömning. Grunden för en sådan bedömning är självfallet att man först har etablerat en fungerande relation till patienten, något som ibland kan gå snabbt, ibland ta lång tid.

Man frågar ofta utifrån en trappstegsmodell, där man börjar med hur personen mår rent allmänt. Sedan kan man föra över samtalet på förekomsten av olika depressionssymtom. När man fått dessa beskrivna kan man gå vidare och fråga om hur den drabbades hela livssituationen känns. Livet kanske känns tungt och svårt men ändå möjligt att leva. Om livet känns svårt kan det finnas känslor av hopplöshet eller meningslöshet som kan leda vidare till tankar om att man vill ta sitt liv. Finns sådana tankar så frågar man vidare om tankarna är aktuella nu och om de är ständigt närvarande eller bara ibland. Finns det planer på hur det ska gå till?

Den som har ständiga tankar på att ta livet av sig behöver akut hjälp inom ramen för sjukvården. Risken för självmord är då stor och ibland kan det vara nödvändigt med inläggning på sjukhus för stöd och övervakning i den akuta fasen. Det är viktigt att veta att det går att bli frisk från depressionssjukdomen med hjälp av modern behandling och att livet då kommer att te sig helt annorlunda.

Mer information om självmord
För att arbeta med undervisning kring självmordsproblematik och förebyggande arbete har Statens institut för psykosocial miljömedicin och Stockholms läns landsting tillsammans inrättat ett centrum. Hit kan man vända sig för att få mer information kring självmord.

• Postadress:
• Nationellt centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa (NASP)
• Box 230
• 171 77 Stockholm
• Telefon: 08-728 70 26
• www.ki.se/suicide

Behandling av depression

Något som är viktigt att veta om depressionssjukdomen är att det finns effektiv hjälp att få, trots att den som är drabbad ofta tror motsatsen. Behandlingsmöjligheterna har utökats under senare år och likaså våra kunskaper om depressionssjukdomarnas förlopp. Behandlingen vid depression kan dels vara psykologiskt inriktad i form av psykoterapi, dels vara biologiskt/medicinskt inriktad. Dessa former av behandling står inte i sig i någon motsatsställning till varandra, utan kombineras ofta för att ge bästa behandlingsresultat. Djupa depressioner bör dock som regel behandlas med biologiska behandlingsmetoder i den akuta fasen.

Bland de biologiska behandlingsmetoderna är fr a läkemedlsbehandling och ljusterapi de mest använda. I svåra fall används också elektrokonvulsiv terapi (ECT), något som i dagligt tal brukar kallas för elbehandling. Behandlingen ges dels under själva sjukdomsperioden men ibland också när man är frisk, då i syfte att förebygga återfall.

Sjukdomsförloppet

Man vet numera att depressionssjukdomen i många fall kan ha ett mer långvarigt förlopp än man tidigare trodde. Har man en gång drabbats av en djup depression finns det alltid en risk för sjukdomen återkommer senare i livet. Det är därför viktigt att man är observant om man börjar få nya symtom efter det att man avslutat sin behandling. I en del fall är sjukdomen periodiskt återkommande och ibland kan det därför vara nödvändigt med behandling för att förebygga återfall. Psykologisk behandling med kognitiv terapi har i flera undersökningar visat sig kunna förebygga återfall. Läkemedelsbehandling i syfte att förebygga återfall har också börjat användas allt mer.

Antidepressiva läkemedel och lyckopiller

Läkemedel mot depression (antidepressiva) har funnits sedan slutet av 1950-talet. Dessa äldre läkemedel är effektiva mot depression men ger ofta upphov till besvärliga biverkningar av olika slag. Under senare år har läkemedelsindustrin utvecklat en stor mängd nya läkemedel mot depression. Dessa nya antidepressiva är som regel lika effektiva som de äldre medlen men biverkningarna är både färre och lindrigare.
Bland de nya läkemedlen finns en grupp som kallas för SSRI-preparat eller selektiva serotoninåterupptagshämmare. Dessa medel har blivit mycket använda mot både depression och mot andra psykiska problem som ångest, tvångssyndrom, ätstörningar och premenstruella besvär. Då medlen sällan ger några svårare biverkningar har de framförallt i USA blivit mycket populära och användningen har ökat kraftigt.

För en del av dem som provat de nya medlen har resultatet faktiskt blivit att man inte bara blivit av med sin depression och ångest, utan även känt sig förändrad som person. Man har kanske känt sig mer vital än någonsin och man vågar ta för sig mer av livet än tidigare. Man har kanske för första gången i livet kunnat känna sig glad och lycklig, efter att tidigare hela tiden varit mer eller mindre deprimerad. Det är dessa fall som har givit upphov till att man börjat kalla SSRI-preparaten för lyckopiller.

När dessa, ibland dramatiska effekter blev mer allmänt kända, började användingen av medlen att öka även vid andra tillstånd än rent psykiatriska. Personer som handikappades av blyghet och social osäkerhet eller dålig självkänsla kunde märka att de blev mer utåtriktade och självsäkra med hjälp av dessa mediciner. Man tyckte sig kunna se att själva personligheten påverkades och detta gav upphov till den alltjämt pågående debatten om lyckopillrens användning.

Användningen av SSRI har ökat kraftigt i Sverige och gruppen hör till de mest sålda läkemedlen över huvud taget. Detta har även i Sverige gett upphov till en viss debatt kring användningen av lyckopiller. I Sverige används dessa läkemedel som regel endast på psykiatriska indikationer och det förekommer knappast någon mer omfattande förskrivning av SSRI i "personlighetsförändrande" syfte.

Under senare år har man dock blivit mer observant på de biverkningar som dessa medel trots allt har (ex vis sexuella biverkningar) och det är därför viktigt att man alltid gör en korrekt värdering av indikation och tänkbara behandlingseffekter kontra biverkningar, innan medlen förskrivs.

Depressioner och ätstörningar

Man har sedan länge märkt att det finns ett samband mellan ätstörningar och depressionssjukdomar. Svår svält, som vid anorexia nervosa, leder i sig till nedstämdhet och depression pga näringsbristen. Hos en del anorektiker kvarstår eller t o m ökar nedstämdheten, trots att näringstillståndet förbättras. Det beror ofta på en samtidig depressionssjukdom. Ibland har depressionen börjat före ätstörningen, ibland kommer den efter det att ätstörningen börjat. En del av de som blivit friska från sin ätstörning utvecklar dessutom en depression efteråt, något som kan vara en följd av den kraftiga påverkan på både kropp och själ som ätstörningen medfört.

Även vid bulimia nervosa är det vanligt med depressionstillstånd av olika slag. En speciell variant av depression är den s k atypiska depressionen. Vid denna variant, som i sig kan leda in bulimi, är överätning, kronisk trötthet, koncentrationssvårigheter och ökad sömn vanliga symtom, medan nedstämdheten i sig inte är så uttalad. Det gör att man inte själv uppfattar sig som deprimerad. Istället känner man sig trött och håglös eller kanske utarbetad. Antidepressiv behandling med SSRI-preparat kan i dessa fall vara till stor hjälp.

Årstidbunden depression

Överätning, trötthet och ökad sömn är också typiskt för den årstidsbundna depression som en del människor drabbas av under höst och vinter. Det finns också ett klart samband mellan denna typ av depression och hetsätningsproblem. En del av de som lider av bulimia nervosa försämras under höst och vinter för att sedan må bättre framåt sommaren när det blir ljusare igen. Den årstidbundna depressionen är en reaktion på det minskade dagsljuset höst och vinter. Det är fr a människor som bor långt norrut som drabbas av vinterdepression. Ju längre norrut en ort är belägen, desto fler i befolkningen får depressiva besvär på vintrarna.

Besvären brukar börja på hösten, ofta i oktober-december och fortsätter över vintern. på våren brukar man bli piggare och mer aktiv igen och så småningom helt besvärsfri. En del blir t o m lite uppvarvade och överaktiva under vår och sommar.

Ljusbehandling är ett naturligt och effektivt medel vid denna typ av depression. Antidepressiva läkemedel kan också vara till hjälp. Ljusbehandling ges ofta på sjukhus i speciella ljusrum med extremt kraftigt ljus av dagsljuskaraktär. Det finns också ljusbehandlingsskärmar för hemmabruk att köpa.

Information på Internet om depressionssjukdomar

Depression Central - Dr Ivan Goldbergs site med information om depressionssjukdomar
Netdoktor Depression - En stor informationsplats med bl a fråga doktorn spalt.
Deprimerad.net   Information och nyheter om depression. Sponsras av Organon

Stödföreningar

LUND:
LIBRA är en förening för personer  med depressionssjukdomar och deras anhöriga med säte i Lund.

STOCKHOLM:
Föreningen BALANS vänder sig till personer med depression eller mano-depressiv sjukdom och deras närstående.
E-post info @ foreningenbalans.nu

Internetadress: www.foreningenbalans.nu

Uppdaterad 2003-12-18.  (c)    Medivia AB  2003

Symtom
Diagnostik
Självmord och självmordsrisk
Behandling
Läkemedel och lyckopiller
Depressioner och ätstörningar
Årstidbunden depression och ljusbehandling
Om depression på Internet
Stödföreningar

Symtom
Diagnostik
Självmord och självmordsrisk
Behandling
Läkemedel och lyckopiller
Depressioner och ätstörningar
Årstidbunden depression och ljusbehandling
Om depression på Internet
Stödföreningar